Home, sweet home

I skrivande stund har jag varit hemma i Finland några dagar mindre än fyra månader. Jag vet att jag lämnade bloggen lite på hälft och bara slutade skriva, men dels så var det så mycket som hände hemma den första tiden, och dels så kändes det som att det var för mycket att processa. Men nu kan man säga att jag har hunnit fundera över allting lite djupare, och bilda mig en klarare uppfattning om vad jag egentligen tyckte om hela det stora, otroliga äventyret.
För det första så är jag glad över att vara i Finland. Visst, jag saknar kompisarna där och ibland, speciellt då man ser något bekant på film, så önskar jag att jag skulle vara där fortfarande. Men största delen av tiden är jag bara glad att vara i ett land där skolmaten inte består av hamburgare och där hälsovården är gratis. Allting fungerar helt enkelt mycket bättre här. Plus att luften är lättare att andas. Misstolka mig inte, jag stortrivdes i Savannah största delen av tiden, men hemma är alltid ändå bäst. Det som dock gör mig lite ledsen är att jag inte vet när jag kommer att ha råd att åka och hälsa på alla mina kompisar där nästa gång. Det är väl bara att hoppas att jag antingen vinner på lotto eller att de helt enkelt vill träffa mig fortfarande om några år när man blivit av med titeln “fattig studerande”.

Så hur var USA? USA var stort, lite galet och ibland precis som på TV. Men framför allt var det fullt av människor att lära känna och otaliga möjligheter till vidare äventyr.

Det var nio månader sen jag satte mig på flyget. Det är otroligt hur mycket man kan lära sig, både om sig själv och andra, på den tiden. Vill du veta vad jag har lärt mig så är det bara att fråga.

Med det här inlägget har den här bloggen fullgjort sitt syfte, så det här är det sista jag kommer skriva här.

Bye, y’all. Be good.

Efterlängtad ensamhet

Man tänker inte riktigt så mycket på det då man reser, men det blir inte så mycket tid till att vara ensam. Man är konstant på väg någonstans, och alltid i sällskap med någon annan. Jag bor som sagt hos en kompis nu, och hon hade jobb hela dagen, så jag passade på och tog chansen att vara alldeles för mig själv och inte göra någonting vettigt.
Hur. Skönt. Som. Helst.
Jag sov till klockan två, spenderade några timmar tillsammans med min gamla kompis facebook och bara låg i min säng och gjorde absolut ingenting. Det var helt underbart. Vid sextiden bestämde jag mig för att jag behövde lite luft, så jag gick till en park en bit bort för att hitta några geocacher och samtidigt inviga de nya tossorna jag köpte. Det blev en betydligt längre promenad än vad jag hade tänkt eftersom jag fick gå runt hela parken för att gå in i den, men det var rätt skönt ändå.

image

Sjuuuukt många gäss i parken

Efteråt åt jag middag på taco bell, och sen gick jag på bio helt själv. Bion slutade vid 24, precis passligt tills Frankie slutade jobbet och kunde plocka upp mig på vägen hem. Nu känns det lite som att jag har fått kalibrera min personlighet och är i bättre balans med verkligheten igen. Skönt.
Imorgon blir det farväl-BBQ hos Alina, Marlenes tyska rumskompis, det ska bli roligt! Nu gonatt.

Savannah

Det är fyra dagar tills jag hoppar på flyget hem till Finland nu. En. Två. Tre. Fyra. På Fem landar jag på finsk mark. Helt sjukt, alltså.

Jag spenderade gårdagen med att strosa omkring downtown, besöka alla små söta butiker som finns där och införskaffa en och annan souvenir till nära och kära. Åter igen slog det mig vilken vacker stad Savannah är egentligen, med alla sina gamla hus och mysiga atmosfär. Det känns extra fint i jämförelse med typ LA, där man får intrycket av att alla hus är byggda tidigast på 60-talet.

image

Senare på kvällen checkade en ny kille in hos Sue, eftersom den förra gästen hade flyttat ut. Han var från Sydafrika och lika gammal som jag, men jobbade som besättning på en lyxyaht som ägdes av någon rik typ i New York, och var i Savannah för några dagars ledighet. Vi bestämde oss helt spontant för att åka downtown på en öl, det var riktigt trevligt och intressant att höra alla storyn från livet på en båt. Lite synd bara att vi fick säga farväl redan idag, eftersom jag flyttade till en kompis och han drog vidare mot Jacksonville.

Den här dagen har jag spenderat med att handla ytterligare lite grejer som jag ska hämta med mig hem till Finland, och ätit middag med Iesha. Inte så tokigt det heller. Det känns fortfarande lite konstigt men på samma gång vemodigt att vara tillbaka i Savannah, eftersom det känns som att jag redan “sa hejdå” till staden en gång. Men snart blir det hejdå på riktigt, iiik.

Den (näst) sista resan

Idag, efter ett flyg från New Orleans till Atlanta och sedan fyra timmars bussresa, anlände jag och Simon åter till Savannah. Det är rätt skönt att vara tillbaka i bekanta områden igen, det måste jag medge, alla nya intryck man får då man är turist blir tungt i längden. Nu ska jag njuta av livet och värmen här i nästan en vecka, sen bär det av mot kära Finland.
Vi sa hejdå till Marlene på flygfältet i morse eftersom hon åkte upp till DC för några dagar, men jag kommer hinna se henne en dag ännu innan jag åker hem, eftersom mina extra saker är hos hennes värdföräldrar. Simon sa jag egentligen hejdå till idag också, men vi glömde att han hade en del grejer i min väska så honom får jag träffa imorgon igen, haha. Sen åker han hem dagen därpå.
Jag bor hos en airbnb-host just nu, eftersom de flesta av mina kompisar här är hemma på sommarlov, men Sue, min värd, är världens sötaste! Hon hämtade mig från bussen, kokade te åt mig och hade soppa till middag. Helt underbart! Och i morgon får jag frukost också, rena rama lyxen. Dessutom billigare än floppen i New Orleans, snacka om skillnad.
Nu ska jag sova, imorgon tänkte jag ta bussen downtown och bara njuta av den här fina staden. God natt, snart ses vi!

Den första missen (och en limousintur)

(Hehe, nu har jag kidnappat Simons dator istället för Marlenes så har svenska tangenter igen, woop!)

Igår reste vi från LA till New Orleans, och jag måste säga att det var en av de mera bisarra kvällarna i mitt liv. Det började med att vi kom till flygfältet rätt så sent, och gick ut för att hitta en taxi. Precis i dörren så stod det en man, tydligt en chaufför som väntade på kunder på den annars ganska toma flygplatsen, och han frågade om vi behövde taxi. Det svarade vi att vi gjorde, varpå han frågade om vi vill åka limousin till stan för samma pris som taxin – $14 per person. Limousin! Vi frågade honom om lite närmare detaljer, fick hans businesscard, och hoppade in i limousinen. Den var helt komplett med upplysta hyllor med champagneglas, långa läderbänkar och små skärmar för karaoke. Så där satt vi, trötta efter flygresan men helt fascinerade och konstaterade att det nog skulle bli bra det här!

…Ända tills limousinen stannar i New Orleans’ ghetto. Chauffören dubbelkollade att det faktiskt var där vi skulle bo, och då vi bekräftade att det var rätt adress uppmanade han oss att vara försiktiga i det området. Oj.
Vi knackade på dörren, och vår värd, vi kallar honom W, öppnade. Vi steg rakt in i en väldigt oredig tambur, som också fungerade som hans syateljé för läderassecoarer. Han visade oss upp längs en smal trappa till övrevåningen, där vi skulle sova. Vårt rum bestod av en bred madrass som stod direkt på golvet och en soffa som hade sett sina bästa dagar och hade en lutning på säkert 30 grader mot golvet på delen där man skule ligga. En annan gäst bodde i ett rum på andra sidan rummet, det fanns en “gardin” (ett spräckligt lakan hängt över ett band som gick tvärs över rummet), för att avskärma det lite. För att komma till badrummet skule man gå igenom ett rum där en fransman bodde. Det kändes smutsigt… Och Marlene såg en monsterkackerlacka i badrummet. Och tapeten höll på falla av väggen i vårt rum. Och det kändes bara mer och mer absurdt att vi hade åkt dit i Limousin.

image
Efter ett litet reseråd klockan ett på natten bestämde vi oss för att ingen skulle sova i den sneda soffan och att vi skulle hitta en ny värd first thing in the morning.
Vi gjorde mycket riktitgt det, och nu har i förflyttat oss och behöver inte längre oroa oss för att takfläkten ska ramla ner i huvudet på oss medan vi sover.

Ända tills nu har vi haft verklig tur med våra airbnb bokningar, men jag antar att allting inte alltid kan gå som på Strömsö. Nu håller vi på försöker få vår betalning där ersatt, och vi får se hur det slutar. Men jag är i alla fall glad att vi flyttade.

P.S. Jag fick just veta att dammråtta på norska heter hybelkanin. Så nu vet ni det också.

The queen of public transit

Då man reser så här med lite studentbudget så är det onekligen kollektivtrafik som gäller för att ta sig runt. Jag tror att jag har åkt en hel årsdos av metro de senaste veckorna, skulle vara intressant att veta hur många kilometer vi har avlagt under jord egentligen. Vi har åkt metro i New York, Boston och LA. Utöver det har vi hoppat på och av otaliga bussar, och i LA kryssade vi av spårvagn från listan också.
Fördelen med kollektivtrafik är ju att man får se en hel massa människor som man annars knappast skulle ha träffat på. Man kan tjuvlyssna på deras diskussioner, kolla in deras kläder och analysera kroppspråk. Några riktiga knäppisar har vi ändå inte stött på, vilket visserligen är bra, men nästan lite synd samtidigt. Förväntningarna var ju rätt så höga tack vare alla bilder på konstiga typer i New Yorks tunnelbana, liksom.
Hur som helst så har jag konstaterat följande saker:
Google är guld värt. Då man är på punkt A och vill ta sig till punkt B, men inte har en blekblå aning om hur, så är google maps räddaren i världen. Man bara slår in en slutdestination, och vips så har man en rutt uträknad med linjer, tidtabeller, hållplatser och allt.
Jag kommer uppskatta finsk punktlighet då jag kommer tillbaka till Finland. Med undantag för VR:s tabbar så kan man i stort räkna med att bussen kommer kvart över om det står så, men så är inte fallet här. Bussen kan komma lite nu som då, och trafiken gör att man aldrig riktigt vet när man är framme.
Jag ser på social jämställdhet helt annorlunda än före jag kom hit. Man ser många på tunnelbanan som helt klart har fallit ur systemet i något skede. Hemlösa, jagade ansiken som så desperat skulle vara i behov av hjälp som inte finns här. Jag har ett par gånger blivit riktigt illa berörd av människor vi sett, men det finns ju kanske inte så mycket som man kan göra åt saken…

Och vips så blev den här listan betydligt  allvarligare än vad jag egentligen hade avsett… Men hur som helst så har der varit rätt intressant att åka omkring i städerna vi har besökt. Fast lite trött blir man på allt åkande av och an också. Men nu är det inte mycket kvar längre!

LA

Hej hoj!
Jag försökte publicera ett inlägg från Boston medan vi var där, men på grund av skrangligt internet på hostelet så ligger det fortfarande på Marlenes dator. Ska posta det förr eller senare, men nu tänkte jag berätta litegrann om LA istället.
Vi flög alltså hit på fredag. Flyget mellan Boston och Los Angeles är ett av de längsta man kan ta i USA, det tar ca sex timmar. Vi har fått bo hos Marlenes kompis Valle, som bor mitt i Hollywood med bokstavligen 50 meter från ytterdörren till The Walk of Fame. Helt superbt! Tyvärr har vi haft lite dålig tur med vädret, idag var första dagen som det egentligen varit varmt, och då var det knappast mer än lite på 20° ändå. Men tillräckligt för att ligga på beachen i Santa Monica, hehe.

image

image

Santa Monica

Detta veckoslut är lite av en högtid i USA, eftersom måndagen (sista måndagen i maj?) är Memorial Day, en amerikansk helgdag för att hylla de amerikaner som dött då de tjänat sitt land. Så det har varit en massa folk omkring på grund av långhelgen. Vi har faktiskt inte gjort så mycket turistigt (förutom walk of fame som man måste gå över för att ta sig till butiken, haha) utan istället spenderat tid med Valle, hans rumskompisar och andra bekanta de har här. Och så har vi ätit ute en massa (men faktiskt tränat lite också!).

image

Marlene och Valle på Hard rock Cafe där vi åt middag idag

Födelsedagen imorgon ska firas med hike till Hollywoodskylten, middag i Koreatown och sen lite party. Tidsskillnaden hit är ju rätt så massiv, 10 h, så det har ju ramlat in gratulationer hela kvällen, tack så mycket för dem! Jag är glad över att ha någon att fira med, då när jag ännu inte visste vart jag skulle resa tänkte jag att det skulle vara tragiskt att fira ensam. Men nu har jag ett helt gäng norrmän och diverse andra trevliga typer med mig, så det kommer bli superbt!
Om några dagar åker vi vidare till New Orleans, där vi stannar i nästan en vecka, och sen åker vi tillbaka till Savannah för att plocka upp resten av våra grejer. Och sen, kan ni tänka er, så kommer jag hem! Det är bara lite på två veckor kvar, heeeeeelt galet. Men ärligt talat så har jag nog lite hemlängtan nu, så der ska bli riktigt skönt. Men först ska jag njuta färdigt av min USA runt-semester. Adios!

In a New York state of mind

Hej allihopa! Beklagar bristen på inlägg, men har haft rätt fullt upp på mina äventyr och har inte hunnit skriva riktigt. Dessutom så klantar ju min telefon till bilderna också, så nu har jag lånat Marlenes dator (dærfør kanske lite norska bokstäver smyger sig in lite hær och var i texten, wordpress rættar vissa ord automatiskt men inte andra..).
Vi har alltså spenderat sex dagar i New York, och har idag åkt buss vidare till Boston. Trots ganska dåligt væder har vi haft det riktigt bra. Mycket av tiden har gått åt till att checka av saker på vår Turist-To-do-lista, och jag måste sæga att vi varit ganska effektiva! Vi har sett Times Square, Brooklynbron, Wall Street, Ground Zero, Little Italy, Wall Street, frihetsgudinnan (på avstånd) med mera.

De första dagarna bodde vi hos vår första airbnb-værd i Harlem, och det var en verkligt positiv upplevelse! Han var trevlig, det kändes säkert och lægenheten var riktigt fin och ren. Dessutom var læget bra. Den tredje dagen flyttade jag och Simon till næsta værd, eftersom Marlene skulle bo hos sin kompis några dagar. Dær stannade vi sen tills idag, då vi tog bussen till Brooklyn. Under tiden i New York hann vi också träffa Simons kusin, Kristine, några gånger, vilket var trevligt.

En av sakerna jag och Simon gjorde var att besöka Smorgasburg i Brooklyn. Det ær alltså en engelsk version av ordet smörgåsbord, kombinerat med platsen dær det ligger, Williamsburg. Konceptet ær att en massa olika matføretagare har satt upp tælt dær de säljer sina specialiteter, dær fanns allt från hemlagad glass till ostron och asiatiskt. Dessutom får man en alldeles underbar utsikt över Manhattan på köpet. Jag valde en “bruffin”, en matig muffin med olika fyllningar man kunde vælja mellan. Ægaren, som var fransk, berättade att de hade skrivit om honom i en finsk tidning tidigare i år, det tyckte jag var lite roligt.

Hær kommer en liten bildbomb från vad vi har gjort hittills, enjoy!

Den hær bilden måste jag dela bara før att det var så otroligt. Vi var ut och SPRANG i Central Park den första dagen hær! Fast det regnade.

Den hær bilden måste jag dela bara før att det var så otroligt. Vi var ut och SPRANG i Central Park den första dagen hær! Fast det regnade. Helt otroligt.

Ett regnigt Times Square

Ett regnigt Times Square

Fullt med folk överallt som vill ha dricks før att man tar bilder med dem. Denna var den bæsta hittills.

Fullt med folk överallt som vill ha dricks før att man tar bilder med dem. Denna var den bæsta hittills.

Grand Central. Kan inte låta bli att tænka på filmen Madagascar.

Grand Central. Kan inte låta bli att tænka på filmen Madagascar.

Lunch i China Town

Lunch i China Town

I The M&M Store på Times Square. Butiken har tre hela våningar och var så full med folk att jag fick ångest. Men kranarna med M&M:s var rætt snitsiga.

I The M&M Store på Times Square. Butiken har tre hela våningar och var så full med folk att jag fick ångest. Men kranarna med M&M:s var rætt snitsiga.

The Manhattan Skyline sedd från kajen vid Smorgasborg

The Manhattan Skyline sedd från kajen vid Smorgasborg

Min Grekiska Bruffin (fetaost, spenat och nåt till..) med kikærtssallad. Mums!

Min Grekiska Bruffin (fetaost, spenat och nåt till..) med kikærtssallad. Mums!

Vi åkte färja från Williamsburg till Wall Street

Vi åkte färja från Williamsburg till Wall Street

Utsikt från "the View", en snurrande restaurang dær man åker ett helt varv runt på en timme. Underbar utsikt!

Utsikt från “the View”, en snurrande restaurang dær man åker ett helt varv runt på en timme. Underbar utsikt!

Nya World Trade Center byggnaden vid Ground Zero.

Nya World Trade Center byggnaden vid Ground Zero.

Hærliga Central Park i solnedgången

Hærliga Central Park i solnedgången

 

Resesællskapet i bussen till Boston.

Resesællskapet i bussen till Boston.

South or north?

image

Jag spenderar just nu tre timmar på flygfältet i Charlotte, North Carolina. Som tur passade jag på att införskaffa lite underhållning redan på flygfältet i Kanada, så hittills (och med hjälp av lite mexikansk mat) har det gått bra. Jag var glad över att ha lång tid att byta flyg, eftersom jag förväntade mig att behöva köa länge för att gå igenom tullen och bli officiellt insläppt i USA igen, men det visade sig att man fick göra det redan i Toronto. Det var visserligen betydligt mera behändigt, men det gav mig några timmar extra att sysselsätta mig istället.
Att stiga av planet här var som att gå in i en vägg, temperaturskillnaden här mot i Kanada är markant och luftfuktigheten gör att det känns ännu mera. När jag steg av i North Carolina fick jag en konstig känsla av att komma hem. Folk klär sig och pratar som jag har vant mig vid att man gör i the South, och andelen mörkhyade är igen betydligt högre än längre norrut. Denna känsla gjorde mig nästan lite förvirrad. Inte för att jag inte väntade mig att bli “hemmavan” här, utan för att Kanada nästan kändes som att vara i Finland. Naturen, arkitekturen och vädret är betydligt mer likt det finska, och också människorna kändes mera finska både när det kom till utseende och beteende. Så jag lämnade något som kändes väldigt nära mitt finska hem, men det kändes som en lättnad att komma hem till the South. Antar att det bara är ett bevis på att jag trivs bra här..
Nåväl, nu ska jag försöka hitta någon hård flygplansbänk nära min gate och jobba vidare på boken (som för övrigt är riktigt bra hittills).

Toronto

Idag spenderade vi dagen i downtown Toronto. Det var jag, John, Sarah, rumskompisen Lana och hennes två kompisar. Vi började med att kolla in The CN Tower, som är världens sjätte högsta självstående byggnad. Efter det åt vi picknnicklunch på “sugar beach”, som i själva verket inte alls är en strand, utan ett hörn av en hamn som de har satt sand på, så istället för en strandlinje så finns det en två meter hög kajkant mot vattnet.
Då vi körde omkring i staden konstaterade jag att Toronto ser precis ut så som jag alltid har föreställt mig att downtown i en stor stad ska vara. Mycket folk (särskilt unga människor), fullt med kablar överallt över gatorna, trafik och cyklister och fullt med butiker. Savannah känns mest som ett idylliskt turistparadis jämfört med det  här, men det här känns mer genuint.
Efter lunchen gick vi till Kensington market, som är hipsterkvarteren i Toronto. Gatorna är fulla med vintagebutiker, grönsaksaffärer och hippa caféer, och alla har lustiga frisyrer och coola glasögon. Vi råkade hitta ett café som hette fika och hade dalahästar i fönstret, så av ren nyfikenhet gick jag in för att ta reda på om de var svenskar. Der visade sig dock att ägaren var kanadensare och hade spenderat en del tid i Sverige och blivit förtjust i fikakulturen. De hade en väldigt mysig terass på innergården, så vi satt där och njöt av solen, och den kylda kardemummasojalatten var helt perfekt (hipsterpoäng till mig!).

image

Sen åkte vi hem till Sarahs föräldrar för att äta morsdagsmiddag, hennes familj var supertrevlig.
Kvällen avslutades med att vi kollade på Sarahs basebollmatch, och det var nästan som jag blev lite inspirerad att spela boboll i sommar. Kanske något jag får ta tag i när jag kommer hem. Det är för övrigt precis en månad tills jag kommer hem nu, kan ni tänka er? Nu ska jag packa ihop mina saker och sen gonatt!