Home, sweet home

I skrivande stund har jag varit hemma i Finland några dagar mindre än fyra månader. Jag vet att jag lämnade bloggen lite på hälft och bara slutade skriva, men dels så var det så mycket som hände hemma den första tiden, och dels så kändes det som att det var för mycket att processa. Men nu kan man säga att jag har hunnit fundera över allting lite djupare, och bilda mig en klarare uppfattning om vad jag egentligen tyckte om hela det stora, otroliga äventyret.
För det första så är jag glad över att vara i Finland. Visst, jag saknar kompisarna där och ibland, speciellt då man ser något bekant på film, så önskar jag att jag skulle vara där fortfarande. Men största delen av tiden är jag bara glad att vara i ett land där skolmaten inte består av hamburgare och där hälsovården är gratis. Allting fungerar helt enkelt mycket bättre här. Plus att luften är lättare att andas. Misstolka mig inte, jag stortrivdes i Savannah största delen av tiden, men hemma är alltid ändå bäst. Det som dock gör mig lite ledsen är att jag inte vet när jag kommer att ha råd att åka och hälsa på alla mina kompisar där nästa gång. Det är väl bara att hoppas att jag antingen vinner på lotto eller att de helt enkelt vill träffa mig fortfarande om några år när man blivit av med titeln “fattig studerande”.

Så hur var USA? USA var stort, lite galet och ibland precis som på TV. Men framför allt var det fullt av människor att lära känna och otaliga möjligheter till vidare äventyr.

Det var nio månader sen jag satte mig på flyget. Det är otroligt hur mycket man kan lära sig, både om sig själv och andra, på den tiden. Vill du veta vad jag har lärt mig så är det bara att fråga.

Med det här inlägget har den här bloggen fullgjort sitt syfte, så det här är det sista jag kommer skriva här.

Bye, y’all. Be good.

Efterlängtad ensamhet

Man tänker inte riktigt så mycket på det då man reser, men det blir inte så mycket tid till att vara ensam. Man är konstant på väg någonstans, och alltid i sällskap med någon annan. Jag bor som sagt hos en kompis nu, och hon hade jobb hela dagen, så jag passade på och tog chansen att vara alldeles för mig själv och inte göra någonting vettigt.
Hur. Skönt. Som. Helst.
Jag sov till klockan två, spenderade några timmar tillsammans med min gamla kompis facebook och bara låg i min säng och gjorde absolut ingenting. Det var helt underbart. Vid sextiden bestämde jag mig för att jag behövde lite luft, så jag gick till en park en bit bort för att hitta några geocacher och samtidigt inviga de nya tossorna jag köpte. Det blev en betydligt längre promenad än vad jag hade tänkt eftersom jag fick gå runt hela parken för att gå in i den, men det var rätt skönt ändå.

image

Sjuuuukt många gäss i parken

Efteråt åt jag middag på taco bell, och sen gick jag på bio helt själv. Bion slutade vid 24, precis passligt tills Frankie slutade jobbet och kunde plocka upp mig på vägen hem. Nu känns det lite som att jag har fått kalibrera min personlighet och är i bättre balans med verkligheten igen. Skönt.
Imorgon blir det farväl-BBQ hos Alina, Marlenes tyska rumskompis, det ska bli roligt! Nu gonatt.

Savannah

Det är fyra dagar tills jag hoppar på flyget hem till Finland nu. En. Två. Tre. Fyra. På Fem landar jag på finsk mark. Helt sjukt, alltså.

Jag spenderade gårdagen med att strosa omkring downtown, besöka alla små söta butiker som finns där och införskaffa en och annan souvenir till nära och kära. Åter igen slog det mig vilken vacker stad Savannah är egentligen, med alla sina gamla hus och mysiga atmosfär. Det känns extra fint i jämförelse med typ LA, där man får intrycket av att alla hus är byggda tidigast på 60-talet.

image

Senare på kvällen checkade en ny kille in hos Sue, eftersom den förra gästen hade flyttat ut. Han var från Sydafrika och lika gammal som jag, men jobbade som besättning på en lyxyaht som ägdes av någon rik typ i New York, och var i Savannah för några dagars ledighet. Vi bestämde oss helt spontant för att åka downtown på en öl, det var riktigt trevligt och intressant att höra alla storyn från livet på en båt. Lite synd bara att vi fick säga farväl redan idag, eftersom jag flyttade till en kompis och han drog vidare mot Jacksonville.

Den här dagen har jag spenderat med att handla ytterligare lite grejer som jag ska hämta med mig hem till Finland, och ätit middag med Iesha. Inte så tokigt det heller. Det känns fortfarande lite konstigt men på samma gång vemodigt att vara tillbaka i Savannah, eftersom det känns som att jag redan “sa hejdå” till staden en gång. Men snart blir det hejdå på riktigt, iiik.

Den (näst) sista resan

Idag, efter ett flyg från New Orleans till Atlanta och sedan fyra timmars bussresa, anlände jag och Simon åter till Savannah. Det är rätt skönt att vara tillbaka i bekanta områden igen, det måste jag medge, alla nya intryck man får då man är turist blir tungt i längden. Nu ska jag njuta av livet och värmen här i nästan en vecka, sen bär det av mot kära Finland.
Vi sa hejdå till Marlene på flygfältet i morse eftersom hon åkte upp till DC för några dagar, men jag kommer hinna se henne en dag ännu innan jag åker hem, eftersom mina extra saker är hos hennes värdföräldrar. Simon sa jag egentligen hejdå till idag också, men vi glömde att han hade en del grejer i min väska så honom får jag träffa imorgon igen, haha. Sen åker han hem dagen därpå.
Jag bor hos en airbnb-host just nu, eftersom de flesta av mina kompisar här är hemma på sommarlov, men Sue, min värd, är världens sötaste! Hon hämtade mig från bussen, kokade te åt mig och hade soppa till middag. Helt underbart! Och i morgon får jag frukost också, rena rama lyxen. Dessutom billigare än floppen i New Orleans, snacka om skillnad.
Nu ska jag sova, imorgon tänkte jag ta bussen downtown och bara njuta av den här fina staden. God natt, snart ses vi!

The queen of public transit

Då man reser så här med lite studentbudget så är det onekligen kollektivtrafik som gäller för att ta sig runt. Jag tror att jag har åkt en hel årsdos av metro de senaste veckorna, skulle vara intressant att veta hur många kilometer vi har avlagt under jord egentligen. Vi har åkt metro i New York, Boston och LA. Utöver det har vi hoppat på och av otaliga bussar, och i LA kryssade vi av spårvagn från listan också.
Fördelen med kollektivtrafik är ju att man får se en hel massa människor som man annars knappast skulle ha träffat på. Man kan tjuvlyssna på deras diskussioner, kolla in deras kläder och analysera kroppspråk. Några riktiga knäppisar har vi ändå inte stött på, vilket visserligen är bra, men nästan lite synd samtidigt. Förväntningarna var ju rätt så höga tack vare alla bilder på konstiga typer i New Yorks tunnelbana, liksom.
Hur som helst så har jag konstaterat följande saker:
Google är guld värt. Då man är på punkt A och vill ta sig till punkt B, men inte har en blekblå aning om hur, så är google maps räddaren i världen. Man bara slår in en slutdestination, och vips så har man en rutt uträknad med linjer, tidtabeller, hållplatser och allt.
Jag kommer uppskatta finsk punktlighet då jag kommer tillbaka till Finland. Med undantag för VR:s tabbar så kan man i stort räkna med att bussen kommer kvart över om det står så, men så är inte fallet här. Bussen kan komma lite nu som då, och trafiken gör att man aldrig riktigt vet när man är framme.
Jag ser på social jämställdhet helt annorlunda än före jag kom hit. Man ser många på tunnelbanan som helt klart har fallit ur systemet i något skede. Hemlösa, jagade ansiken som så desperat skulle vara i behov av hjälp som inte finns här. Jag har ett par gånger blivit riktigt illa berörd av människor vi sett, men det finns ju kanske inte så mycket som man kan göra åt saken…

Och vips så blev den här listan betydligt  allvarligare än vad jag egentligen hade avsett… Men hur som helst så har der varit rätt intressant att åka omkring i städerna vi har besökt. Fast lite trött blir man på allt åkande av och an också. Men nu är det inte mycket kvar längre!

South or north?

image

Jag spenderar just nu tre timmar på flygfältet i Charlotte, North Carolina. Som tur passade jag på att införskaffa lite underhållning redan på flygfältet i Kanada, så hittills (och med hjälp av lite mexikansk mat) har det gått bra. Jag var glad över att ha lång tid att byta flyg, eftersom jag förväntade mig att behöva köa länge för att gå igenom tullen och bli officiellt insläppt i USA igen, men det visade sig att man fick göra det redan i Toronto. Det var visserligen betydligt mera behändigt, men det gav mig några timmar extra att sysselsätta mig istället.
Att stiga av planet här var som att gå in i en vägg, temperaturskillnaden här mot i Kanada är markant och luftfuktigheten gör att det känns ännu mera. När jag steg av i North Carolina fick jag en konstig känsla av att komma hem. Folk klär sig och pratar som jag har vant mig vid att man gör i the South, och andelen mörkhyade är igen betydligt högre än längre norrut. Denna känsla gjorde mig nästan lite förvirrad. Inte för att jag inte väntade mig att bli “hemmavan” här, utan för att Kanada nästan kändes som att vara i Finland. Naturen, arkitekturen och vädret är betydligt mer likt det finska, och också människorna kändes mera finska både när det kom till utseende och beteende. Så jag lämnade något som kändes väldigt nära mitt finska hem, men det kändes som en lättnad att komma hem till the South. Antar att det bara är ett bevis på att jag trivs bra här..
Nåväl, nu ska jag försöka hitta någon hård flygplansbänk nära min gate och jobba vidare på boken (som för övrigt är riktigt bra hittills).

Toronto

Idag spenderade vi dagen i downtown Toronto. Det var jag, John, Sarah, rumskompisen Lana och hennes två kompisar. Vi började med att kolla in The CN Tower, som är världens sjätte högsta självstående byggnad. Efter det åt vi picknnicklunch på “sugar beach”, som i själva verket inte alls är en strand, utan ett hörn av en hamn som de har satt sand på, så istället för en strandlinje så finns det en två meter hög kajkant mot vattnet.
Då vi körde omkring i staden konstaterade jag att Toronto ser precis ut så som jag alltid har föreställt mig att downtown i en stor stad ska vara. Mycket folk (särskilt unga människor), fullt med kablar överallt över gatorna, trafik och cyklister och fullt med butiker. Savannah känns mest som ett idylliskt turistparadis jämfört med det  här, men det här känns mer genuint.
Efter lunchen gick vi till Kensington market, som är hipsterkvarteren i Toronto. Gatorna är fulla med vintagebutiker, grönsaksaffärer och hippa caféer, och alla har lustiga frisyrer och coola glasögon. Vi råkade hitta ett café som hette fika och hade dalahästar i fönstret, så av ren nyfikenhet gick jag in för att ta reda på om de var svenskar. Der visade sig dock att ägaren var kanadensare och hade spenderat en del tid i Sverige och blivit förtjust i fikakulturen. De hade en väldigt mysig terass på innergården, så vi satt där och njöt av solen, och den kylda kardemummasojalatten var helt perfekt (hipsterpoäng till mig!).

image

Sen åkte vi hem till Sarahs föräldrar för att äta morsdagsmiddag, hennes familj var supertrevlig.
Kvällen avslutades med att vi kollade på Sarahs basebollmatch, och det var nästan som jag blev lite inspirerad att spela boboll i sommar. Kanske något jag får ta tag i när jag kommer hem. Det är för övrigt precis en månad tills jag kommer hem nu, kan ni tänka er? Nu ska jag packa ihop mina saker och sen gonatt!

Canadauppdatering

Hej hej. Jag tänkte bara meddela att jag lever och mår bra samt berätta lite om vad jag sysslat med sen jag kom till hit. Tyvärr blir det lite kärvt med bilder eftersom in telefonapp för bloggen såsar ihop alla bilder helt totalt.
Flyget var framme i Toronto vid halv tolv på dagen igår, så jag har haft två hela dagar här. Johns flickvän Sarah plockade upp mig på flygfältet igår, och så körde vi till Kitchener, en mindre stad där John bor. Han och hans rumskompis Lana har en väldigt charmig lägenhet en bit bort från universitetet där de alla tre går på linjen för socialarbete.
Efter lunch och lite förberedelser styrde vi igår kosan mot Niagarafallen på eftermiddagen igår, de ligger kanske ett par timmar härifrån med bil. Det var maffigt men lite overkligt att verkligen se det med egna ögon. Omgivningen var fin, men staden omkring var så där överturistig som stora sevärdheters “hemstäder” ibland är. Massor med minigolfbanor, karuseller, lasertag-ställen och annat konstigt. Och så fort man kom lite bort från centrum så var allt ganska ruckligt.

image

Idag började jag dagen med att gå på hot yoga med Sarah. Hennes gym har gratis timmar vissa dagar, så jag behövde inte ens betala, vilket var helt perfekt med tanke på att jag velat prova på det ett tag.
Dagens största programpunkt var ändå ett “dancewalk party” som John organiserade. Dancewalking är lite av ett internetfenomen som går ut på att man kombinerar dans och sightseeing, så vi dansade omkring på gatorna en ganska bra stund. Tyvärr var det ganska många av hans kompisar som inte dök upp, men vi hade roligt ändå, och i varje fall gjorde vi flera förbipasserande lite gladare!
Eftersom Sarah och John båda är magistersstuderande så hade de en del skolarbete att göra, vilket passade mig riktigt bra med tanke på att jag har min sista tent på tisdag morgon. Så vi tog våra skolsaker med oss, plockade upp en annan tjej på vägen och satte oss på ett café för att äta middag, dricka kaffe och studera i ett par timmar. Jag tror jag måste börja göra sånt hemma också, för så där produktiv har jag nog inte varit när det kommer till studier på säkert flera år! Tror det är den perfekta studiemiljön för mig med lite bakgrundsmusik och folk omkring mig, men ändå relativt tyst och utan lockelser att börja dammsuga eller nåt annat dumt.
Nu ska jag sova, i morgon är det utforskande av Toronto som gäller. God natt och trevlig morsdag!

Låt resandet börja!

image

I morse klockan sex lämnade jag Savannahs flygfält den första gången av tre för den kommande månaden, den här gången med slutmålet Toronto. Jag ska hälsa på en kompis, som jag träffade för några år sedan, över helgen. På dagens program står Niagarafallen. Just nu sitter jag och väntar på mitt nästa flyg på La Guardia flygfältet i New York, som verkligen inte visar sig från sin bästa sida. Man ser knappt något alls, och det var alldeles molnigt när vi landade.
På måndag åker jag tillbaka till Savannah, skriver min allra sista tent på tisdag och sedan på onsdag bär det av norrut igen mot New York med Simon och Marlene. Det kommer att bli en tung månad, har jag på känn, men oj vad roligt jag ska ha!

Djurliv

Idag när jag kom från gymmet vid 22-tiden hörde jag ett märkligt ljud från en av fontänerna på campus. Det lät ungefär som gäss, men uppenbarligen var det ju inga gäss närvarande. Nyfiken på vad det var gick jag till fontänen (som var kanske 20 meter bort) för att kolla vad det var. Till min förvåning hittade jag ett gäng grodor som satt på olika sidor av stenbeläggningen på fontänen och verkade vara djupt inne i någon intressant diskussion. De såg otroligt roliga ut med en luftbubbla under magen som sedan flyttade sig upp under hakan då de kväkte, och sedan ner tillbaka till magen när de tystnade. Jag satt där och skrattade åt dem en liten stund, och passade också på att spela in ljudet. Klicka på play-knappen i spelaren nedan så hör ni det, och observera hur varje groda har en egen ton. Sjukt underhållande.

Sen det blev varmare har en hel del olika djur och mångbeningar börjat visa upp sig på campus, till mångas förtret. Förutom grodorna och paddorna så kryllar det av gräshoppsaktiga saker som ligger på gångvägarna på kvällarna och ser ut som pinnar, men flyger om man petar till dem. Sen ser man också en hel del spindlar (rekordet hittills hade en diameter som typ mitt pekfinger), och kackerlackor (tror jag att de är i alla fall?) utomhus. Och så har vi förstås mina stora fiender sandlopporna, som ser ut som bananflugor men tyvärr bits, och finns i mängder på vissa ställen utomhus.

Så nu vet ni det!